Även denna gång fick vi testa på att ge varandra energimassage i grupper om tre och därefter fick vi testa på att göra separationövningar med kroppen. Separationsövningarna gick ut på att träna på att bara röra en del av kroppen åt gången, till exempel magen, axlarna och sedan bara rumpan. Sedan fick vi träna på att gå i rytm och klara av att hålla samma rytm. Det var en utmaning, framförallt när vi skulle klappa en annan rytm med händerna. Detta gjorde vi för att öva vår perception, vilket betyder förmågan att uppfatta något med hjälp av sina sinnen. Samtidigt som man själv gick och klappade, var man tvungen att vara uppmärksam och uppfatta i vilket tempo kamraterna gick i, för att kunna bibehålla samma rytm.

 

Avslappning var nästa steg på workshopen. Vi skulle nu sitta på en stol och slappna av i armen och en kamrat skulle kunna hålla i armen och helt obehindrat kunna röra den som han/hon ville. Aktiviteten går ut på att man ska kunna slappna av och släppa kontrollen. Detta var något som jag upplevde som svårt. Vi diskuterade i en mindre grupp om hur man skulle kunna genomföra aktiviteten tillsammans med barn. Vi kom fram till att det vore bra att förja med att göra olika avslappningsövningar tillsammans med barnen för att sedan kunna pröva denna lite svårare övning. Det kan vara svårt att beskriva för någon annan hur man ska göra för att slappna av, framför allt när man sitter upp. Men vem vet? Kanske är barn mycket bättre på att släppa kontrollen än vi vuxna?

 

Det var absolut en fördel att vi fick pröva samma övningar både den här workshopen och den förra musikworkshopen. Att få göra igen samma sak, att upprepa, gjorde enligt mig att det gick mycket lättare denna gången. Det var precis som om kroppen och hjärnan hade mognat. De hade fått tid till att tänka igenom vad vi gjorde förra gången och låta det smälta in. Samtidigt är alla personer olika och har kommit olika långt i utveckling, beroende på tidigare upplevelser.  Mallo Vesterlund som skrivit boken Musikspråka i förskolan - med musik, rytmik och rörelse beskriver ett arbetssätt där man utifrån barngruppen anpassar musikstunden. Barn är på olika utvecklingsnivåer och därför att det betydelsefullt att man möter barnen utifrån deras förutsättningar.

 

Under workshopen fick vi också testa på att få spela gitarr! Annelie berättade att man kan spela väldigt många barnsånger om man bara kan fyra olika ackord. Under denna skapande stund fick vi tillsammans hjälpas åt att hitta rätt ackord och strängar. För dem som tyckte att det var för svårt att spela fanns det förenklingar. Jag tror att det är viktigt att inte vara rädd för det okända. Kan man till exempel inte spela gitarr är det inte farligt att försöka. Man måste våga misslyckas. Om barnen i förskolan visar intresse för något som man själv inte behärskar kan man med fördel ta tillfället i akt att lära sig tillsammans med barnen. Idag finns det många olika möjligheter att lära sig och det finns mycket hjälp att tillgå genom internet.

 

Jag upplever att man på förskolan lägger väldigt lite tid på just musik. Johan Söderman beskriver i boken Musikvetenskap för förskolan att det finns mycket barn kan lära sig genom musik. Enligt forskning är musik viktigt för barns utveckling. Genom att använda sig av musik blir barnen bättre på att samarbeta och deras matematiska förmåga förbättras. 

 

 

Även denna gång fick vi testa på att sjunga med stöd från magen. Vi fick testa på flera olika barnlåtar som man kan sjunga tillsammans med barnen men vi fick också lära oss att man kan använda föremål för att barnen ska komma ihåg vad de ska sjunga. Här nedan ser ni en bild på saker som gör att man lättare kan komma ihåg vad man ska sjunga om. I denna låten är dessa ord centrala, sover bekvämt (en nalle i en korg), blommor, kärlek (hjärta), längre (tumstock), vaknar (klocka). 

 

 

Annelie poängterade att det är viktigt att vi tänker på vad vi lär barnen genom olika övningar. Vi ställde fram stolar till leken "hela havet stormar". För den som inte har provat leken tidigare går den ut på att man har en stol färre än vad man är personer. Stolarna står i mitten och till musik går sedan personerna runt stolarna. När musiken stannar ska man så fort som möjligt ta en ledig stol. Men det blir en person som blir utan stol och den får då inte längre vara med i leken. En stol tas bort och leken forstätter tills dess att bara en person är kvar i leken.

 

Annelie hade inte berättat hur vi skulle leka utan bara ställt ut stolar och vi fick gå runt. Man märkte att många i gruppen hade en förväntning på vad som skulle hända och när musiken stannande slängde sig alla på en stol, och en person blev utan. Men istället för att denna personen skulle få gå ur leken, frågade Annelie: Får inte "Lisa" plats någonstans? Någon svarade hon kan sitta i dennes knä och så blev det. Nu hade alla fått plats och leken forstatte. Flera stolar togs bort och musiken startade. Istället för att själviskt tänka "nu måste jag hitta en plats", gick leken nu ut på hur kan alla få plats på de stolar som finns. Detta ansåg jag var en fin idé. Istället för att exkludera vissa så inkluderades alla. Så jag tror att vi måste tänka oss för vad våra lekar innebär och vad de speglar för förhållningssätt.

 

I förskolans läroplan går det att läsa att förskolan ska sträva efter att varje barn:

• utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande,
• utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama,