Denna förmiddag (2014-02-20) fick vi träffa Susanne Björkdahl Ordell som höll i en textilworkshop. Vi skulle få skapa vår egna väv och få väva på en träram. Vi spikade i spikar i en träbit, vilket var början på vår egentillverkade väv. Denna träbit fick vi sedan måla och därefter använda varptråd till att trä den med. Fördelen med att låta barnen göra sin egen väv blir att barnen får göra alla momenten och klarar av att genomföra momentet självständigt. Barnen får öva matematik genom att räkna ut var spikarna ska sitta för att de ska kunna passa ihop. Det övas också mycket språk då man väver eftersom man får använda flera olika begrepp som: över, under, igenom och dra ihop. Man kan med fördel låta barnen måla sin egen träbit eftersom den då blir både finare och mer individuell och man kan använda och utgå ifrån det mönster som är målat.

 

 

Björkdahl Ordell & Eldholm beskriver i sin bok; Lär genom textil att textil ofta inte ses som ett riktigt ämne i skolan, men att man kan lära sig mycket genom att använda sig av textil som redskap. Författarna poängerar att de utifrån ett arbetssätt med textil i fokus både har arbetat med att barnen ska få tänka ut problemlösningar när det gäller matematik samt förbättra och skapa goda förutsättningar för tidig språk- och skrivinlärning. Liksom Vygotskij beskriver författarna i boken att barn lär sig tillsammans med andra.  

När den egengjorda väven var färdigskapad var det dags att väva igen. Denna gång med en träram. Vi använde oss av överblivna tygbitar som var rivna i smala remsor att väva med. Genom att ta tillvara på överblivet material kan man lära barnen om hållbar utveckling.I förskolans läroplan står det beskrivet att man ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.  Det finns säkert mycket material som är överblivet och ändå bara skulle slängas som man kan använda när man väver. Jag tror att det vore lärorikt för barnen att få använda flera olika material när de skapar och väver. Kanske måste man inte hålla sig till endast textil. Kanske kan man pröva att se hur det blir att väva med till exempel plast eller folie eller något annat intressant material.

En nackdel med denna workshop var att jag upplevde den som väldigt styrd. Vi fick inte själva välja vilka färger som skulle använda, utan istället var det förutbestämt vilka vi skulle ha beroende på vilket bord vi var placerade vid. Workshopsläraren ansåg att det var bra att begränsa barnen och att alla färger inte passar ihop. Hon menade att det blir snyggast om man inte blandar färgerna för mycket. Detta är något som jag inte riktigt kan hålla med om. Visserligen kan vissa barn behöva en begränsning för att kunna sätta igång och kunna välja, och inte  ha för många alternativ. Men vilka färgkombinationer som är snygga och passar ihop är väldigt individuellt enligt mig. När jag kände mig styrd försvann lite av glädjen i att skapa.  

Med denna erfarenhet rikare har jag insett att det är avgörande vilken sort ledare man är. Jag tror att en ledare som är öppen, lyssnar och känner in gruppen skapar ett annat, mer tillåtande klimat. I ett sådant tillåtande klimat utmanas barnen att använda sin kognitiva förmåga och problemlösningsstrategi. Detta ska jag tänka på som blivande ledare.