Andra veckan på förskolan är redan gjord! Oj vad tiden går fort när man har roligt! Denna vecka har mycket hänt på förskolan. Jag har varit med de äldsta barnen som kallar sig "superankorna". Pedagogerna har valt att lägga mycket fokus på denna grupp eftersom barnen ska flytta över till skolan efter sommaren. Med andra ord ska de förberedas inför att börja förskoleklass. Under några veckor har man arbetat med alfabetet. Man har genom flera olika aktiviteter tillsammans med barnen fokuserat på bokstäver, både genom bilder med bokstäver och saker på väggen, spel, skapande och sång. Nackdelen med detta arbete, enligt mig, är att jag upplever det som om barnen blir tvingade att lära sig genom att traggla alfabetet. Jag anser också att man sätter väldigt höga krav på att barnen ska kunna känna igen bokstäverna och veta vad de heter. Skulle man inte kunna hitta ett mer lustfyllt och lekfyllt sätt barnen kan möta skriftspråket?

 

Under veckan fick barnen sitta i ring och en och en gå fram och sätta upp bokstavskort från A till Ö på tavlan. Barnen skulle leta upp bokstaven som fanns på korten. Absolut är det en fördel att utmana barnen men jag ställer mig kritisk till om detta hjälper eller stjälper barnen? Jag såg att många barn hade svårt att hitta rätt bokstav genom att bara höra "hittar du nästa bokstav" eller "hittar du något m". Kanske kunde man också haft bilder på korten för att underlätta samt kunnat låta barnen lustfullt och mer fritt få leka med bilderna? Kanske kunde man göra ett memory istället och sänka kraven? Om vi sätter för höga krav redan i förskolan och barnen självkänsla sänks så att de inte känner att de klarar av olika saker, hur kommer då barnen känna när de kommer till skolan? Som jag har skrivit om tidigare i bloggen är det viktigt att vara lyhörd inför barngruppen och se hur stort deras intresse är. Man ska inte tvinga något barn att vara med eller lägga ribban för högt. 

 

Efter dessa veckor och denna dag med "superankorna" funderade jag mycket på vilka barn man lägger mest tid på. På avdelningen går det barn från 1-5 år. Men jag upplever att det nästan endast läggs tid på de stora barnen eftersom de snart ska flytta till skolan. Jag hävdrar att även de mindre barnen kan behöva få extra tid och få uppleva olika aktiviteter med pedagogerna. Kanske kan man använda morgon- och kvällstiden då det oftast är färre barn kvar och lägga mer fokus på de barn som är kvar och mer fokus på de andra mitt på dagen? 

 

Istället för att traggla alfabetet med barnen och sätta höga krav kan man försöka ta tillvara på de situationer då barnen visar intresse för skriftspråket. En sådan situation uppstod nämligen under veckan. En pojke (som vi kallar Noel) kom till förskolan på morgonen. Han kom glatt inspringandes till pedagogen och berättade att han var en nyckelpiga. Pedagogen tittade frågande på pojken som vände sig till sin mamma och upprepade samma sak en gång till. Mamman förstod inte heller vad han menade. Pojken sprang då in i lekhallen och pekade på väggen och sa: "Titta, ja är en nyckelpiga". På väggen hängde alfabetet med bilder på olika saker till varje bokstav och bokstaven N hade en bild av en nyckelpiga. Nu förstod både pedagogen och mamman vad pojken menade och pedagogen bekräftade vad pojken just sagt. De började titta vidare på alfabetet och de andra bokstäverna samt vilken bild som tillhörde pedagogens första bokstav. Här kan man se att pedagogen tog vara på situationen som uppstod. Barnet bekantade sig med alfabetet i denna situation på ett lustfyllt och leksamt sätt. Senare under dagen återkom vi till alfabetet då pojken återigen vid maten började prata om att han var nyckelpiga och kompisarna började diskutera vilken bokstav som tillhörde vem. 

 

Det är betydelsefullt att barn får bekanta sig med skriftspråket och bokstäver för att de ska kunna bilda en språklig medvetenhet. Det beskriver Ann-Katrin Svensson i sin bok Barnet, spåket och miljön. Författaren beskriver att "med språklig medvetenhet avses att barnet självständigt och medvetet funderar över språket. Det gäller både talat och skrivet språk. Barnet uppmärksammar och funderar över språkets struktur eller form och intebenbart yttrandets innebörd." (2009, s.87). I Läroplan för förskolan står det att förskolan ska sträva efter att varje barnutvecklar intresse för skriftspråket samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktion. 

 

 

 

Riddersporre och Persson har skrivit boken; Utbildningsvetenskap för förskola där man tar upp om just inlärning av skriftspråket. Författarna beskriver att det är betydelsefullt att ta till vara på barnens nyfikenhet och om man tar till vara på denna nyfikenhet kan barnen bilda sig en förståelse för vad språk är och hur de kan användas. Men de poängterar att de bör ske helt utan formell inlärning. Författarna beskriver också att förskolan har en viktig roll i barns språkutveckling samt skriftspråket. Man ska stödja barnen när de möter och utforskar skriftspråket men man inte ska ta över skolans uppgift att lära barnen att läsa. Alla barn har kommit olika långt i sin utveckling.  

 

Kursmål som berörts: 

• Redogöra för och problematiskera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan.