Besök på Abecita konstmuseum
Idag (2014-04-29) fick vi gå på en guidadtur på Abecitas konstmuseum. Vi blev informerade om varför abecitas konstmuseum bildades och varför det ligger i just borås och i Abecitas lokaler. Mer information om detta går att läsa här. Sedan fick vi gå igenom konsthallens samtliga plan där olika konst hängde på väggarna. Samtliga av dessa tavlor var tryckt konst och inte målad konst. Konsten bestod antingen av fotografier eller grafisk konst.
Fick vi se flera olika konstnärers tavlor, men vi fick också lite information om de olika konstnärerna. Vilka var dessa männsikor? Och vad var det som var speciellt med just deras konst?
Det fanns flera olika tavlor som var väldigt häftiga. Min favorit är bilden nedan.
Genom att titta på denna bilden kan man endast se att det är kvadrater och rektanglar som är i hoppsatta i olika färger och mönster. Men tar man några kliv bort ifrån tavlan får tavlan plötsligt en helt ny mening. Nu kan man inte endast se kvadrater och rektaglar utan också att den föreställer något.
Pinocchio finns det flera bilder av och det är samma skapare till dessa tavlor som till den stora statyn av pinocchio som finns i Borås.
Genom att gå på detta museum med en barngrupp finns det mycket man kan diskutera. Vilken tavla tilltalar dig? Varför? På vilket sätt? Vaför har konstnären valt att trycka sitt motiv så här tror du? Men man kan också diskutera med barn kring vad är konst? Vem bestämmer vad som får var konst? Kan alla skapa konst? Vilka skapar konst? I Läroplan för förskolan står det beskrivet att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv.
Enkelt kan ibland säga mycket.
I artiklen Konst och pedagogik finns det ett kapitell som heter "Kan små barn ha glädje av konst ?". I detta kaptiel lyfter man fram vikten av vilket förhållningssätt pedagogen har. här nedan följer ett utdrag ifrån kapitlet:
"Utifrån detta sätt att se skapas en föreställning om att det finns en ”rätt” tolkning som det gäller att förstå. ”Sanningen” finns hos konstnären eller i objektet, konstverket. I ett sådant pedagogiskt sammanhang görs besökaren passiv och barnen till “de tomma kärlen” som ska fyllas med kunskap. Om man istället för att fråga om barn förstår konst frågar hur barn förstår och upplever en konstutställning får det andra pedagogiska konsekvenser. Då blir samtalet och lyssnandet viktigt. Beroende av vad mötet mellan betraktaren och konstverket och mellan betraktarna ger. Variationen av upplevelser och tolkningar synliggörs och blir centrala. En rätt tolkning finns inte. Tolkningar och betydelser skapas i samtalet och konstverket betraktas som en del i en kommunikation. Betydelsen flyttas från vad konstverket är till vad det gör eller snarare vilken mening och vilka betydelser betrak- taren tilldelar verket. Det innebär ett pedagogiskt förhållningssätt som ger samtalet och variationen en betydelse i mötet med konst och förutsätter en aktiv besökare. Barnen blir i detta fall aktörer och det relationella blir centralt." (s.41). I detta stycke kan man tydligt se att det är avgörande om man som pedagog sätter konsten eller barnet i centrum.
På Abecita fanns det också en textilutställning.
Man kan också använda sig av luft i konstverk
Genom att titta på ett och samma objekt men i olika vinklar kan objektet verkligen ändra egenskaper. Här ser vi ett tygdraperi framifrån och på bilden ser vi det från sidan.
Häftigt?!