Under min utbildning har jag fått insikt i att drama handlar om mycket mer än att bara göra en pjäs eller teater, som jag trodde innan. Idag (2014-04-28) fick vi möjligheten att ha workshop med Gunilla Fihn. Workshopen inleddes med att vi skulle arbeta med blickar. Genom blickar kan man förmedla mycket och det går att se hur en männsika mår och känner genom blicken. Gunilla valde att inleda worshopen med att alla ställde sig i en ring. På så sätt menade hon att alla kunde se alla och att ingen skulle känna sig utanför. Under den nästkommande timmen fick vi genomföra ett flertal aktiviteter som handlade just om blickar: Hur känns det att hela tiden möta männsikor med att titta dem i ögonen och hur känns det att sitta och stirra in i någons annans ögon under en längre tid? Jag upplevde att det var svårare att stirra en person som man inte kände så bra i ögonen. Att bli stirrad på kändes också lite obekvämt, speciellt under en längre tid. Vad tänkte personen som tittade på en? Vad såg personen? Vi fick också testa på att stirra på någons rygg medan vi gick runt i rummet. Detta kändes mycket mer behagligt eftersom att man varken kunde se om någon tittade på just mig och man slapp långvarig ögonkontakt.  

 

Jag tror att det kan vara till ens fördel att arbeta med blickar i förskolan. Att lyfta att vi speglar hur vi uppfattar saker med både kroppsspråk men också med blickar är väsentligt. Det är bra för barn att ha i åtanke att människor kan se hur någon känner sig utifrån personens blick. I boken: Empati genom lek och språk skriver författaren Margareta Öhman om känslor. Om barn använder sig av såväl den kognitiva- som  känslomässiga förmåga. Den känslomässiga förmågan innebär det att barnen kan identifiera vilken sort känsla någon annan uttrycker. Genom att använde sig av dessa olika förmågor kan barn skapa en empatisk process. Detta innebär att man gör en iakttagelse sedan en tolkning och utifrån detta gör barn en handling samt en utvärdering. Hur ska barn lära sig att känna empati och försöka förstå någon annans känslor om man inte klarar av att göra en tolkning av vad personen uttrycker? För vi uppmanar ju barnen att uttrycka och visa sina känslor, då är det viktigt att någon annan kan tolka dessa känslor och förstå personens känsloläge. Om empati och medmänsklighet står det beskrivet ett flertals gånger i Läroplan för förskolan:

• "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar öppnehet, respekt, solidaritet och ansvar"  
• "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra"

Workshopen avlsutades genom att vi fick till uppdrag att skriva ner en kort berättelse som att en konflikt mellan några personer. I denna berättelse skulle det också finnas ett drastisk och hemskt slut. Vi skulle nu få testa på att använda oss av teaterformen forumspel. Forumspel är en pedagogisk metod som inte vill spegla det goda eller rätt exemplet utan istället vill man visa på de många möjligheterna. 

 

I grupper fick vi sedan gestalta vår händelse och efter att vi spelat upp hela senariumet. Spelade vi upp det igen, men denna gången fick åskådarna när de ville räcka upp handen och säga stopp. Nu byte åskadaren plats med valfri person i händelse och senariumet spolade tillbaka ditt åskådaren ville och spelades upp igen. Nu fick ändrades historien genom att åskådaren kom in och ändrade om. Detta var ett väldigt intressant sätt att använda sig av teater, ett sätt som jag aldrig tidigare har stött på. Att en persons ändringar eller kommentarer kan ändra hela senariumet är väldigt tankeväckande. Det får en att fundera på att små ändringar kan ha stora förändringar. Denna teaterform är däremot ingen som skulle fungera att använda sig av på förskolan. Detta eftersom att det är försvårt att skapa en händelse och därefter och hoppa in i händelsen och ändra på den. Däremot anser jag att man skulle kunna använda sig av en förenklad verision, där pedagogerna gör en teater om vesäntliga ämnen i förskolan (tex. konflikter) och spelar upp den för barnen. Barnen kan sedan få komma med förslag på hur man skulle lösa konfliktera och teatern kunde spelas upp igen med barnens förslag.