Nu är jag inne på min tredje och sista vecka på förskolan. Det känns riktigt konstigt att jag ska lämna denna barngrupp och alla pedagogerna. Det är ju först nu man riktigt känner att man har lärt känna varandra. Som tur är ska jag tillbaka på enstaka fältdagar, och då jag får tillfälle att träffa barnen igen. 

 

Min handledare och jag diskuterade mycket om temaarbeten på förskolan, vilka för- och nackdelar det finns med detta arbetssätt. Hon beskrev att det kändes svårt att starta upp något när det är så oroligt på förskolan (mycket personalbyte samt rörigt med flytt av barn inför sommaren). Samtidigt kan jag tycka att det är synd att man inte tar tillvara på barnens nyfikenhet och vetgirighet. Detta eftersom att det står beskrivet i läroplanen att "utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intresse, behov och åsikter"(s.11). Jag har under mina tre veckor kunnat se att det är mycket som intresserar barnen. Framför allt fanns det är stort intresse för daggmaskar. Under de flesta dagarna har majoriteten av barnen varit på daggmaskjakt på förskolegården. Att starta upp ett tema om daggmaskar skulle kunna resultera i väldigt mycket ny kunskap. Man skulle kunna prata om vad daggmasken äter, i vilken miljö den föredrar att leva, hur maskarna bor under jorden och väldigt mycket mer. Bara fantasin skulle kunna sätta gränser. Man hade kunnat använda de olika estetiska uttryckformerna i temat, till exempel bild, textil, musik och drama. Alla temaarbeten måste inte bli gigantiska utan barnens intresse bestämmer vilken storlek temat får. 

 

Under dessa dagar skapade barnen påskpynt. Vissa av pedagogerna var noga med att det skulle skapas traditionellt påskpynt medan andra försökte hitta nya vägar. Efter workshopen med Mats Andersson under denna terminen gör det ont i hela mig när jag ser att barnen får skapa likadana kycklingar, alla med endast ett rätt utseende. För vem skapas dessa kycklingar? Varför skapas dessa kycklingar? Det är väsentliga frågor att ställa sig som pedagog. Är det bara för att tratitionen säger att man måste skapa påskpynt eller är det för barnen skull man gör det? Hur utmanande är det för barnen att skapa en kyckling utan att behöva tänka, eftersom pedagogerna säger precis hur den ska göras? Under påskpyndsskapandet var det ett barn som uttryckte att hen inte klarade av att göra en kam på sin höna. Pedagogen försökte övertala barnet att det kunde hen visst. Det slutade med att barnet började gråta och pedagogen målade till kammen på kycklingen. Varför upplevde barnet att hen inte klarade av att gör en kam? Vems förväntningar klarade hen inte av? Jag tycker att man borde arbeta mer med att göra barnen medvetna om att det inte endast finns ett rätt sätt. 

 

Under en annan skapandestund på avdelningen fick barnen använda sig av pärlor. Pedagogens idé var att alla skulle gör något med hjälp av pärlorna, till exempel ett halsband eller ett armband. Men när barnen kom in i ateljén var inte alla barnen intresserade av att skapa med hjälp av pärlor. Här lyssnade pedagogen på barnen och ändrade sin planering. De fick istället skapa vad de ville. Någon ville skapa ett halsband, någon ville skapa en spindel med hjälp av pärlor och någon annan ville bygga en dinosaurie med hjälp av toarullar. Alla barnen fick skapa det som de ville och här tycker jag att man kan se ett verkligt lärande. Nu fick barnen själva fundera på hur de skulle göra för att deras färdiga produkt skulle bli som de hade tänkt sig samt vilket material de behövde använda. 

 

Under veckan genomförde jag mitt didaktiska material ett par gånger. Det var svårt att få tid till att använda det i barngruppen, eftersom att jag helt inte ville ha hela barngruppen. Nu i efterhand skulle jag låta materialet ligga framme så att barnen själva hade kunnat använda och undersöka det. Jag ser det som en nackdel att barnen och framförallt bara några barn har fått möjliget till att möta och pröva på materialet. Kanske skulle jag ha betonat för min handledare att jag hade önskat att få mer tid tilldelad till mitt material.