Idag (17/3-14) fick vi träffa Mats Andersson och pröva på bildworkshop 2. Förmiddagen skulle handla om skapande av papper i olika former. I en stor balja fick vi blanda olika gammalt papper och tidningar tillsammans med vatten. När detta papper var blandat fick vi använda stavmixer och mixa ner pappret till en tjock gegga. I denna geggan fick vi sedan ta ner en nävram som samlade upp pappret och där vattnet rann igenom. Efter att vi silat upp papper på ramen fick vi torka upp det sista vattnet och därefter lägga över det nyskapade pappret på en tidning. Där fick det ligga och torka. När pappret hade torkat en längre stund kunde man använda olika stämplar och trycka och skriva på pappret. I denna skapandeprocess kunde man variera sig oändligt. Genom att blanda i olika sorters papper i baljan kunde man få olika färg, tjocklek och konsistens på pappret. Endast fantasin kunde sätta gränser. Genom att blanda i vit färg kunde man skapa ett väldigt ljust papper och genom att använda mycket tidningspapper i smeten kunde man få en gråare nyans.

 

Jag tror att barn i en barngrupp skulle älska att få pröva att skapa eget papper. Att gegga och få lov att pröva sig fram till olika resultat skulle säkert vara uppskattat. Jag tror att barnen skulle klara av att genomföra aktiviteten gallant. Dock tror jag att man måste hjälpa till när barnen använder stavmixern, om man vill att alla barn ska ha sina fingrar kvar efter aktiviteteten. När pappret är färdiggjort och torkat tror jag att barnen uppskattar att få använda sitt egengjorda papper när de målar eller i olika skapande situationer. Genom denna aktiviteten kan man också diskutera med barnen kring vad papper kommer ifrån, hur det skapas och vad som händer med det pappret vi slänger. Att prata om hållbar utveckling och återanvändning finns det perfekta förutsättningar för.

 

Därefter fick vi pröva att skapa något nytt men med samma gegga. Vi skulle bara lägga till en till ingrediens, nämligen tapetklister. Detta för att kunna skapa papier maché. I denna geggan kunde man också tillsätta vilken färg man ville och när geggan var färdig fick vi lägga den på ett tygstycke. Sedan pressade vi ut så mycket som möjligt av vattnet och resterande gegga kunde man forma till olika skapelser. Bara själva känslan att känna på denna massa var häftigt. Den var blöt men ändå torr. Sträv men ändå mjuk. Det vore intressant att låta barnen genomföra denna uppgift för att se hur de tycker att massan känns.  

 

 

 

På eftermiddagen fick vi testa på att arbeta med lera. Mats var noga med att vi inte skulle komma in i "skapa något" läge. Han poängterade att det idag inte var meningen att man skulle skapa en skål eller något liknande utan processen med att arbeta med leran var i fokus. Det allra första vi fick göra var att uppleva hur lera känns, men inte med händer. Istället fick vi pröva att känna hur det känns att gå på lera. En helt ny upplevelse.

 

 

Förpackningarna öppnades och vi fick hämta så mycket lera vi ville använda och vi skulle pröva att använda olika sorters lera. Inte nog med att leran hade olika färg, deras egenskaper skiljde sig också åt. Vissa innehöll större sandkorn och hade en hårdare känsla medan andra var mer finkorniga och väldigt mjuka och lätta att använda. Sedan gav Mats oss ett uppdrag. Det började med att vi skulle välja en typ av lera och skapa en lång form. När den långa formen var färdig skulle vi skapa en rund form, slingrig- och krokig form samt en hög form. 

 

 

Därefter delades vi in i olika grupper och Mats berättade att vi nu skulle använda alla våra olika former och bygga ihop dem till en stor gemensam som skulle bli så hög som bara möjligt. 

 

Att ta bort kraven ifrån att skapa något konkret och något "rätt" var skönt. Det gjorde att man upplevde situationen som väldigt fri. Oavsett vad du gjorde kunde det inte bli fel och ingen skulle bedöma det. Men bara för att man tar bort kraven betyder det inte att man tar bort möjligheten till att lära. I en barngrupp skulle man kunna diskutera mycket kring hur en lång form ser ut. Man skulle kunna lägga allas långa former bredvid varandra och diskutera om alla fortfarande är långa jämfört med varandra (troligen inte). Efter att våra olika former var uppbyggda fick vi till uppgift att skriva ner en berättelse om vad denna skapelse var för något, var ytterdörren fanns, och vem vi mötte när vi gick in genom dörren. När alla berättelser var nedskriva fick vi berätta för varandra hur man själv hade uppfattat skapelsen. Det var intressant att höra att vår skapelse i någons ögon var ett slott och i någon annans ett fängelse. Denna aktiviteten tror jag absolut att man kan genomföra tillsammans med barn. Den enda svårigheten jag ser är att de ska skriva ner en berättelse. Men med dagens hjälpmedel som till exempel Ipad kan man istället låta barnen spela in sin berättelse med ljud och bilder. På så sätt kan man också spara barns skapelser och berättelser. 

 

I förskolans läroplan står det att förskolan ska sträva efter att varje barn:

• utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama,
• utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap,

 

Sist men inte minst började vi arbeta med en annan sorts lera, denna gång en mer barnanpassad lera. Vi fick till uppgift att blanda färgerna; röd, blå, gul och grön och skapa en färgcirkel. Detta var svårare än vad jag först trott. Hur mycket av varje färg skulle man ta för att skapa den nyansen man vill ha?