Idag (6/3-14) fick vi träffa Karin Olsson som skulle visa oss Borås museum. Hon är anställd som museumpedagog och har ansvar för barngrupper när de kommer till museumet. Jag har aldrig tidigare varit på just detta museum så förväntningarna var de samma som under de andra museumbesöken: säkert en massa att titta på men inte så mycket görande med händerna. Men ack så fel jag kunde ha. Dagen började med att Karin berättade om Borås museums historia, om hur det kom sig att det hade blivit ett museum just där. Därefter diskuterade vi i gruppen om just museum och hur svårt det kan vara att ta med en barngrupp till ett museum eftersom de flesta museum inte är anpassade för barn. Under samtliga av våra tidigare museibesök med tavlor har alla tavlor hängt i mitten av väggen, alltså inte i barns höjd. Det blir svårt för barnen att se detaljer och få en djupare inblick i tavlan när de antingen måste stå jätte långt bort för att kunna se tavlan eller måste sträcka sig upp för att komma närmare tavlan. Inte heller detta museum var direkt anpassat för barn. Karin berättade att hon ofta använder sig av olika workshops när det kommer barn på besök till museumet. Detta eftersom barn oftast inte orkar lyssna hur länge som helst utan behöver en paus och få lov till att skapa. Och jag kunde inte ha sagt det bättre själv, för jag är precis likadan!

 

Därefter fick vi gå på rundvandring på museumet. Först fick vi se ett gammalt skelett eller rättare sagt det som var kvar av det. Detta skelett var från en kvinna som man hade hittat i en mosse. Kvinnan, som också kallas Dannikekvinnan, skulle ha dött väldigt ung och man hittade henne utan huvud. Denna delen av museet kan kanske uppfattas som lite läskig eftersom det var väldigt mörkt och det endast fanns ett fåtal lampor. Men om man förbereder barnen på vad som komma skall tror jag att de flesta barn skulle uppfatta rummet som spännande. Efter att man har besökt rummet finns det mycket man kan diskutera tillsammans med barnen, exempelvis liv och död. Dessa ämnen är tunga och svåra att prata med barn om, men ändå väldigt viktiga. Alla barn kommer någon gång att stöta på döden, antingen att någon nära dör eller ett djur. Därför tror jag att det är viktigt att man vågar prata om det, så att barnen inte är helt främmande inför ämnet när det vid senare tillfälle stöter på det. Något annat man också till exempel kan diskutera är vilka sorts kläder kvinnan hade på sig och vilka skillander det finns jämfört med dagens kläder.

Den första workshopen vi fick testa under besöket på var att skapa varglappar. Karin berättade att man använde dessa lappar under medeltiden när man skulle jaga varg. Dessa tygstycken bands ihop och lapparna skulle gärna ha moitiv som uppfattades som läskiga. Skapandet i gruppen sattes igång. Vi fick blanda färger hur vi ville och det fanns inga regler som hindrade oss. Denna aktivitet tror jag är väldigt roligt och lärorik för barn. På ett lustfullt sätt får man lära sig om hur det var förr i tiden samt testa på hur det känns att måla på textil. En stor fördel med denna workshop var de fria tyglarna och att det inte fanns några krav på vad man skulle uppnå. När varglapparna var färdiga prövade flera stycken i gruppen att vika ett mindre tygstycke med färg emellan för att kunna se vilka effekter man kan uppnå. 

 

Efter lunch var det dags att åter igen gå på rundvandring. Men denna gång fick vi gå ut och titta på de gamla husen som låg bredvid museet. Det fanns bland annat en kyrka som var, om jag inte minns fel, 400 år gammal. Denna används än idag till olika tillställningar. Kyrkan var väldigt mysig att gå in i, med mycket att titta på både på väggarna och i taket. Om man hade gått hit med en barngrupp hade man kunnat diskutera med barn kring: Om de har varit inne i en kyrka? Vad skillnaden på denna kyrkan och andra kyrkor är? Hur har man kunnat flytta kyrkan hit? (eftersom att den hade ståt i en annan bygd tidigare). Varför är nyckeln så stor?

Vi fick också möjligheten att gå in i de små husen som fanns bredvid museet. Här var miljön den samma som den man hade förr i tiden. Jag är övertygad om att det inte hade varit samma upplevelse att besöka husen om man inte hade fått gå in i dem. Nu kunde man få en annan känsla och förståelse (det var alltså en estetisk lärprocess). Här finns det oroligt mycket man kan diskutera med barnen. Både genom att jämföra med hur vi lever idag men också hur barnen tror att de som levde här förr hade det. Vad gjorde människorna på fritiden? Hur klarade de sig utan vatten och elektricitet? Var förvarade de maten? Var sov alla barnen? Hur många bodde man i varje hus? Frågorna kan fortsätta i det oändliga! 

 

Detta är också en workshop som jag tror att barnen skullle uppskatta att göra, eftersom de får testa på ett nytt sätt att "måla". Under tiden vi skapade hade gruppen hela tiden en dialog om hur vi tyckte att vi skulle göra : -Ta mer av den röda. - Mer färg på kanterna, - Oj vad mycket färg det blev. Så denna aktivitet har inte bara skapande i fokus utan också dialog. I Utbildningsvetenskap för förskolan står det beskrivet att barn lär genom att prova sig fram. Det är viktigt att man tillåter barnen att prova sig fram och inte alltid ge barnet de "rätta" svaret på deras funderingar.